|
Detta är en intervju med Lisa och Magnus Wetterberg i tidningen Ottar, RFSUs tidning. Publicerad 2001.
Katolik i Sverige. Idag. Och under trettio. Ottar har träffat Lisa och Magnus som konverterat till katolicismen och frågat hur det är att leva som katolsk familj, hur många barn de vill ha, hur de ser på abort, preventivmedel och sexualundervisning i skolan.
 Lisa och Magnus Wetterberg är katoliker och försöker leva som de lär. Preventivmedel har de valt bort och i äktenskapet är de för evigt förenade.
- Preventivmedel handlar om att behandla något som är friskt, säger Lisa. Min kropp och fruktsamhet är frisk i sig och den vill jag inte manipulera. Vi använder oss av naturlig familjeplanering istället. Jag vet precis när jag är fertil. Då kan vi titta på varandra och säga: "Vill vi ha barn nu eller ska vi vänta?". Om vi väntar så går vi och längtar lite efter varandra och på så sätt bygger vi upp en spänning varje månad. Detta skapar ett starkare band mellan oss.
Lisa och Magnus är 28 år, de har fått tre barn under de fem år de varit gifta. Hur många barn det blir till slut vet de inte men alla är välkomna. När de träffades för nio år sedan var Lisa katolik sedan några år, hon konverterade när hon var arton. En process som tog henne sex månader. För Magnus tog det längre tid, några år, innan han tog steget fullt ut för Lisas skull. Ingen av dem kommer från religiösa familjer och bådas föräldrar har reagerat med viss skepsis till deras val.
- Det första min mamma sa när jag konverterade var: " Oj, nu kan du aldrig skilja dig." Men för mig känns det inte alls jobbigt, snarare som en trygghet, säger Magnus. Då vet vi var vi har varandra. När vi grälar så vet vi att det inte kommer sluta med det utan att vi måste lösa konflikten.
- Särskilt för min mamma var det jobbigt att jag konverterade, säger Lisa. Både hon och pappa har gått ur svenska kyrkan men de ville att jag själv skulle välja när jag blev vuxen. När jag sedan valde så var det fel val. Men vi har mycket kontakt. Båda våra familjer är jätteviktiga.
Hur tänker ni kring eget val och tro vad gäller era barn?
- Vi tänker inte sätta våra barn i katolsk skola, ett nioårigt program, och sedan hoppas på att allt blir bra, säger Magnus. Visst kan vi få stöd utifrån, från kyrkan till exempel, men familjen är viktigast vad gäller att lära ut värderingar och hjälpa barnen att växa upp. Men det kommer alltid en punkt när man som vuxen måste bestämma sig för vad man tror på. Vi kan hjälpa dem en bit på vägen men man kan inte tro att bara vi gör på ett särskilt sätt så kommer de att bli katoliker.
- Men om barnen en dag skulle komma och säga att de inte är troende, ja då gråter vi, säger Lisa. Men vad ska vi göra? Det här är det absolut viktigaste för oss och vill vi ge det till dem, men vi kan inte trycka ner det i halsen på dem.
Både Lisa och Magnus säger att de tror som kyrkan gör. Som alla andra katoliker biktar de sig, ett sätt för dem att formulera sin synd och visa att de har gjort fel.
- Dessutom finns det ett övernaturligt element med i bikten, säger Magnus. Det övernaturliga momentet är att skulden tas ifrån en och du kan börja på nytt. Men det viktiga är att du ångrar dina synder och har för aviskt att aldrig göra om det.
Ingen av dem ifrågasätter den katolska läraan men ser sig ändå som radikala personer i ett allt mer sekulariserat Sverige. Och de har inga problem med kyrkans syn på till exempel abort.
- Det finns en konsekvens i allt kyrkan säger. Man kan undra varför abort inte är tillåtet ens då det kan finnas till synes humanitära skäl - men tänk på att det alltid är ett liv som går till spillo, säger Magnus. Och kan man överhuvudtaget väga obekvämhet mot ett liv? Man kan alltid gå tillbaka till kyrkans grundsyn på liv när man funderar över något. Det är svårare i den protestantiska kyrkan där man blivit mer liberal och släppt på den ursprungliga tron, som synen på preventivmedel till exempel, Det är helt enkelt inte lika konsekvent där.
- Men idag är abort tillåtet i Sverige och vi kan inte ändra på det, säger Lisa. Fast jag undrar om aborten verkligen är så fri som man säger, om det verkligen är ett fritt val för alla. Många övertalas nog. Jag önskar att samhället var funtat så att alla skulle välja livet före en abort och att de som behövde fick stöd i sin föräldraroll, säger Lisa.
Lisa och Magnus säger att de känner sig lite udda. Att det är mycket de tycker annorlunda om än gängse 28-åringar. Men istället för att gå undan har de valt att fördjupa sin kunskap om den katolska tron.
 - Vi vill förstå hur kyrkan tänker, säger Lisa. Det är klart att det finns personer i kyrkan som vi tycker är mossiga men för oss är kyrkan en del av familjen. Och i en familj finns alltid besvärliga element men man sitter ihop ändå. För en katolik är sexualiteten helig och man ska spara sig tills man har gift sig. Lisa och Magnus är helt överens med det. De säger att de förstår svårigheterna det kan medföra och de tror att många unga upplever en press utifrån på att ha sex. Men vad gäller de egna barnen hoppas de att de får så pass bra självkänsla att de kan följa sin egen övertygelse.
- Jag hoppas bara att den stämmer överens med min eftersom jag tror att den är rätt, säger Lisa. Lisas och Magnus barn ska gå i en vanlig skola vilket också innebär att de kommer att få sexualundervisning vid olika tillfällen. En undervisning de helst skulle vilja ha hand om själva och när de tycker att barnen är mogna.
Lisa som har jobbat på en högstadieskola utanför Stockholm tycker att unga idag är sexfixerade.
- Visserligen tycker vi att man måste kunna prata om allt, också sexualitet, men skolan presenterar mycket som sanningar, till exempel att onani är normalt och bra. Vi kanske inte ser det så. Precis som man säger att "Big-bang" är en teori så skulle jag vilja att skolan sa: "Det här är ett sätt att se på sexualitet men andra ser det på ett annat sätt." Idag har fjortonåringar har långa utläggningar om vilken typ av sex de ska ha, säger hon. Vad hände med att hålla handen och att vara kär? Att det har blivit så här beror kanske inte just på sexualundervisningen i skolan utan snarare på den sexgenomdränkta kultur vi lever i.
- Ja, det handlar om att ge en nyanserad bild av sex, säger Magnus. Istället för at säga "När ni har sex" så kan man säga "Om ni har sex". Idag förmedlar skolan att man inte kan förvänta sig at ungdomar kan hålla på sig. Det är klart att det är bra med upplysning men precis som med det mesta barnen möter måste vi också kommentera skolans sexualundervisning hemma.
Som föräldrar vill de fungera som ett alternativ till det brus av information barnen möter på andra håll i samhället också. Ingenting ska vara för svårt eller tabubelagt för att prata om. Om barnen frågar om onani vill de kunna svara. - Och när de frågar varför de inte ska göra en sak är det viktigt att förklara det ordentligt, säger Magnus. Till exempel finns det något bra med självbehärskning. Det handlar inte bara om förbud mot sexualitet utan om att det är något väldigt fint men att det hör hemma på ett visst ställe. Inom äktenskapet.
|
